Intressant möte med Attendo på Berggården

Efter att människor med verklig insyn i Attendos vårdboende Berggården i Örebro (det enda som är på entreprenad för tillfället) hört av sig och berättat om att anställda där skriver på ett ”tystnadskontrakt” har jag grävt i den frågan (de styrande i högerkoalitionen har beskyllt mig för att ljuga även när det gäller detta…). Idag träffade jag Cecilia Ödlund som är chef för Berggården och det var ett trevligt och intressant möte. Först bör jag konstatera att det finns mycket i Attendos sätt att driva verksamheten som är värt att inspireras av och principiellt är jag inte emot privat drift inom vård och omsorg (så länge man kan försäkra sig om att viktiga principer gäller – mer om det senare). Men samtidigt finns det inslag i Attendos verksamhet som jag är bekymrad över. ”Tystnadskontrakten” är ett av de mer bekymmersamma.

Jag fick del av de handlingar som nyanställda skriver på och det var inte svårt att hitta de punkter som gjort att personal inte vågar uttala sig om verksamheten. I det ”service- och kvalitetskontrakt” som alla medarbetare skriver under står mycket klokt om att bemöta brukare och andra med respekt och liknande. Men där står också: ”Jag är lojal med Attendo Care och ställer upp på företagets värderingar.” och ”Jag är informerad och införstådd i vad som gäller tystnadsplikt, både när det gäller brukare och företaget/arbetsplatsen.” (min kursivering)

Med andra ord: det finns en viktig skillnad mellan drift i privat regi och drift i kommunal: i kommunal regi kan aldrig någon anställd tvingas att vara vare sig ”lojal” eller lyda under tystnadsplikt om företaget/arbetsplatsen. Det skulle vara en allvarlig inskränkning i offentlighetsprincipen. Och det är ett av de viktiga skälen till att vi var mot den upphandling av det nya demensboendet som gjordes (och som Attendo ska driva – med Cecilia Ödlund som chef, vilket verkar vara ett gott val för övrigt): den insyn som allmänheten har i skattefinansierad verksamhet sätts på många sätt ur spel när vården läggs ut på entreprenad liksom viktiga principer för offentlighet, insyn och anställdas rätt att yttra sig.

I offentlig verksamhet har all personal rätt att berätta viktiga saker (som inte exempelvis rör enskilda eller är föremål för sekretess) för exempelvis media – den rätten har anställda inte automatiskt i privat verksamhet. I offentlig verksamher är det till och med förbjudet för exempelvis en chef att ens fråga vem som ”skvallrat” – det är inte förbjudet i privat verksamhet (om det inte regleras särskilt i avtal – vilket högermajoriteten i Örebro inte varit intresserade av). I offentlig verksamhet kan vem som helst – utan att ens identifiera sig – ta del av alla handlingar som inte är sekretessbelagda av något skäl – denna rätt har man inte i privat verksamhet.

Så, även om jag är säker på att Attendo på många sätt driver en bra verksamhet på Berggården och säkert kommer göra ett bra jobb med det nya demensboendet så är jag mycket tveksam till att kommunen lägger ut mer vård på entreprenad, så länge man inte garanterar exempelvis offentlighetsprincipen i avtal och liknande. Tyvärr var ju inte högermajoriteten intressserad av detta – istället har de ägnat sig åt att beskylla mig för lögner när jag återgett vad människor berättat om Attendos kontrakt. Och eftersom det ju nu visar sig att berättelserna har fog för sig kanske kunde man vänta sig en ursäkt för påhoppen. Men det väntar jag mig inte. Men däremot hoppas jag att högermajoriteten ska börja ta dessa frågor på allvar och presentera verkliga förslag på hur örebroarna ska garanteras insyn och hur de anställda ska garanteras total yttrandefrihet. Men jag är rädd för att jag får vänta även på detta…

Om jag var ansvarig för Attendos verksamhet skulle jag se till att ändra de där formuleringarna i avtalet (vilket jag också föreslog Cecilia Ödlund). De flesta medarbetare är nog medvetna om sina rättigheter i kommunen och tyvärr är nog de flesta lika medvetna om att samma regler inte gäller i privata företag: när man skriver som de gör i kontraktet innebär det därför att många medarbetare ”skräms” till tystnad. Och eftersom jag litar på Cecilia Ödlund när hon säger att detta inte är syftet, borde Attendo fundera på hur man formulerar sig och vilka signaler man sänder ut. Jag har större hopp om att Attendo behandlar den frågan seriöst än att kommunledningen gör det…

En reaktion på ”Intressant möte med Attendo på Berggården”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *